Välj en sida

Hemligheter

av | apr 22, 2017 | Berättelser

Min väninna, Maryt jobbade extra hos en magiker ett tag. Hos en trollkarl som showade på lördagarna medan folk satt och åt en dyr middag.  Eller en rätt dyr middag i alla fall för det var ett fint ställe. Långbord med stärkta, vita dukar. Tre glas framför varje kuvert. Ett sånt ställe.

Så i ett nummer fanns det en get med. Hur det nu var så trollade den där magikern i  alla fall bort geten. Och där stod då min väninna, Maryt vid sidan av och skulle le och ändå se lite förvånad ut då. ”Glittra!” hade visst varit magikerns regianvisning när de repeterade. Hon lyckades rätt bra med det, så som jag såg det.
Men det var konstigt att det alls gick att få bort den där geten ur en låda med plexiglassidor. Trollkarl, assistent Maryt, get och plexilåda – allt stod mitt på en stor scen. Höjt ovanför allt annat i salongen. Alla, precis alla på hela stället kunde ju se – hela tiden – att det inte fanns någonstans som den kunde ha tagit vägen. Putz veck med geten, bara.

Ändå var det inte det som var det svåraste att förstå när hon berättade. Det jag inte fattar- och nu kommer det – det är hur Maryt (som ju visste hela tiden hur det gick till, kväll efter kväll) att hon kunde låta blir att tala om det. Ja, jag hade blivit tokig. Hon hade skrivit på ett kontrakt, någonting om tystnadsplikt och om att ”inte röja hemligheten”  – NÅGONSIN. Inte så länge hon lever får hon tala om det. Men ändå. Jag tror inte att det är hälsosamt med sådana hemligheter. Att behöva härbärgera något sånt, på livstid.

Och jag skulle också vilja veta hur de gjorde det. Vart de stoppade geten.